regalskeppet

Du kan prata om hallucinationer när du sätter hennes smala fingrar i din feta strupe
och du kan prata om illusioner när du särar på henne utan att hon är delaktig
men du kan aldrig aldrig aldrig
skriva
sånger om barndomen utan att
försvinna
under de höga fågeltornen som sträcker sig från din betong till hans parkett och jag
svimmar
hon svamlar om sagor som en av dina reliker och jag
sitter
vid någons köksbord och dricker sju år gammal alkohol jag tror
att det är min mammas du kan aldrig vara nog säker men jag
fingrar
på det välkända röda ciggpaket som format min uppväxt
och du kan aldrig komma ifrån behovet av att upprepa
ordet
när hon smeker dina kinder och säger att jag älskar dig min
son