Jag tänker aldrig på dig.

Nu brinner Gaza. Israel, mellanösterns enda demokrati. Exakt, precis så... 

***
Det är rätt sent  nu på natten, men jag har egentligen ingen lust att somna överhuvudtaget. Det har inte fallit någon snö, således finns det ingen anledning att uppleva tidiga morgnar med upplysta gnistrande snöflingor. Huruvida de skulle lysas upp av en eventuell sol, har jag därmed ej heller brytt mig om att undersöka. Likt förbannat är det grönjävligt kallt, och jag är naiv och använder en höst/vår-jacka, med motiveringen att den är "snygg". Den är fan inte snygg. Den är sönder.

Jag hatar kyla. Jag hatar visserligen värme också, konsekvensen innebär alltså att jag kan njuta av vädret ungefär 1 timme per år. Det känns extremt underbart.

Nu var jag på hathumör och ska skriva en liten hatlista. Den är riktad till speciellt en person.

HATLISTA
 
1.
Vallentuna. Det finns absolut ingenting positivt med en förort vars invånare snarare är hästar än invånare än människor. Lägg därtill att de få människor som faktiskt finns till 90 % består av whiggers eller postpunkare som nostalgiskt pratar om "Manchestervågen" och hur underbart perfekt musikscenen var då, trots att de inte ens var i närheten av att existera vid denna våg. 

2. Manchester City. När vi väl var inne på Manchester låg detta lag nära till hands, då det är det vidrigaste skitlag som någonsin skådat dagsljus. De är fan värre än Lazio och Malmö FF. Överlag är lag som spelar i ljusblått ej att lita på. De som håller på Manchester City är människor som egentligen inte är särskilt intresserade av fotboll, utan ser det som kul och snudd på radikalt att vara supporter till den stora underdogen i Manchester, som till skillnad från storebror United, inte är särskilt intresserade av att faktiskt få bollen i nät, utan snarare jubla över att storebror någon enstaka gång tappar poäng, vilket de själva gör hela tiden. Dessa supportrar kan jämföras med de musiker som snarare vill spela på någon sunkig kvarterskrog för tre icke betalande åskådare, snarare än ett utsålt arenagig inför tiotusentals jublande beundrare.
3. Joy Division. Då framförallt Ian Curtis. Denne herre är således en av de musiker jag nämnde ovan, då han valde att ta sitt liv när hans band faktiskt höll på att slå igenom, antagligen med motiveringen att han då ej längre med samma indiekänsla skulle kunna stå stilla på scenen och mumla i en mikrofon, innan det var dags att bryta ut i något bisarrt epilepsianfall, på ett arenagig, som han kunde göra på någon nedlagd fabrik i Manchester bland fiskrens och pissljummen flasköl. Och måste allting vara så jävla hopplöst hela tiden? 

4. Ljudtekniker. Motivering överflödig.

Jag älskar dig också, Joakim. Jag hade bara tråkigt och kunde inte sova. Jag hoppas du förstår. Gott nytt år på dig! Jag hör av mig på bemärkelsedagen.  (Men city är skit, på riktigt.)

 

Kommentarer
Postat av: jocke

Haha vafan! Ta och läs på!

2008-12-29 @ 11:39:28
URL: http://fallskarmshopp.blogg.se/
Postat av: snödroppe

Men filmen om Ian Curtis är väldigt bra. :)

2008-12-29 @ 20:49:19
Postat av: Jeanette

Tydligen måste allt vara så jävla hopplöst eftersom han valde att hänga sig. Varför får vi nog aldrig veta. Mig veterligen levde han när de slog igenom, fast kanske inte för den breda massan. Tänker man på den breda massan som de som bara lyssnar på det som är poppis för tillfället, då har de väl inte slagit igenom överhuvudtaget. Eller?



För övrigt håller jag med om att man inte kan hålla på ett lag som spelar i ljusblått. Det är ju en bebisfärg.

2008-12-30 @ 14:21:26
URL: http://bikerbruden.blogg.se/
Postat av: Blondinbello

En hast, en ko, en Vallentunabo!

2008-12-30 @ 20:59:22
URL: http://blondinbello.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0