regalskeppet

Rapphöna

---

Rapphönan blir 31 centimeter lång och får ett vingspann på 45-48 cm. Hanen är grå, vattrad med fina, vågiga, svarta tvärstreck, ovan dessutom försedd med rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet, hakan och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och magen är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar i båda fånen. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga av grått och svart.

Rapphönan löper med stor snabbhet, flyger bullersamt och med hastiga vingslag, dock ganska snabbt, om än sällan långa sträckor åt gången. På marken gömmer den sig med stor skicklighet, och även när den trycker på en fullkomligt öppen och kal plats är den synnerligen svår att upptäcka. Rapphönsen lever under sommaren och hösten i familjer, under vintern slår de sig i regel tillsammans till större flockar.
Ända till skördetiden håller flockarna sig huvudsakligen i säden, därefter på stubbåkrar, i potatis- och rotfruktsland, på grönrågen och de nyplöjda fälten. Även ängar och skogsbackar besöks. Mitt på dagen vilar rapphönsen sig. På morgnar och kvällar är de i rörelse för att söka sin föda. Vintern är för dem ofta en svår tid. Så länge barmark eller lös snö finns tillgänglig lever de på grönrågen och rapsfälten samt slår sig då tämligen lätt fram. Om snön däremot överdras av hård skare blir det omöjligt för dessa fåglar att gräva sig ned till marken, och det händer då att de på stora sträckor alldeles dör bort av hunger och brist. Finns enbuskar med bär i närheten, uppsöker fåglarna dem och drar sig då lättare fram. Man bör vid sådan väderlek blotta något av vårbrodden eller lägga ut föda, säd och dylikt åt rapphönsen, men även bereda dem gömställen mot deras många fiender bland rovdjur och rovfåglar, som snart infinner sig på de platser där hönsen fodras.

I sin tidigaste ålder förtär rapphönsen insekter, men senare även växtämnen och slutligen främst sådana.

God natt