Fredag, söndag morgon.

Ensammast i Sverige från iTunes. Dystert och modernt så det förslår.
Mitt kaffe är uppdrucket och jag ser ut genom balkongen upp mot regnet som faller från de grå tragiska skyarna.
Dystert och svenskt så det förslår.

Outrot. Himlen blir aldrig behärskad och lugn.
Det är just i denna stund som jag varje söndag, fast det råkar vara fredag, är som lugnast.
Just nu vet jag att jag aldrig vill, kan eller kommer fly härifrån.
Sverige. Sundbyberg. Rissne. Det är bara här jag kan gå sönder.

Och allting fastnar perfekt på bild. Som ett barndomsminne.
Jag är flykt. Du är ånga. Kom, din jävel, kom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0