Interpunktion.

Jag drömde att jag drömde om dig, Joakim.
Att du stod på toppen av askberget och velade
mellan vilka horisonter du skulle försvinna till,
vilka redan försvagade trådar du skulle greppa tag i.
Och du föll, precis som jag föll.
Vi frös.
 
Jag drömde att jag hörde ljudet av kravaller från andra städer
där kravallpoliser är mänskliga sköldar för den knutna nävens
innersta motpol, där ghetton är en fallande ängel klädd i svart
och där fanan för det auktoritära fosterlandet inte längre
vajar på toppen av flaggstången.
Den är bara klädd i våra svarta rosor.
Som koppar.

Jag drömde att du verkligen saknade mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0