regalskeppet

det finns sagor om den förvuxna staden
det finns drömmar som ännu sover
och jag saknar en av dem
en verklighet som uteblivit
du är saknad när jag är feg
det skapas sägner om de som aldrig lever
om de slagna och fördärvade
som de sista dropparna från molnen 
jag älskade förut 
du skär sönder nya horisonter
och du klär dig själv i rött
när du tänker på sagorna
från en tid i ingenstans
men med alla drömmar om sveken
jag staplar på varandra  
det blir natt för alla andra
när du stapplar hem i en 
sista tonårsförälskelse
och jag blir ensam kvar
i sagan om ett barn
som aldrig någonsin leker