Allt är ljust när det har svartnat.
Att vara utan någon man varit med under en väldigt stor tid är en väldigt jobbig och på sitt sätt också tämligen traumatiskt. Själva anledningen till att förhållanden tar slut är givetvis olika, och jag kan inte sätta mig in i hur andra har haft det, men att leva i en perfekt värld, uppenbarligen en illusion, ena veckan, och sedan ligga förkrossad i en 90bädd (jag antar att vi inte har behov för en 120bädd längre, eller hur?) veckan efter och bara höra orden ringa i ens huvud som säger hur perfekt underbar och älskad man är, men det finns bara inte där, är onekligen ett väldigt jobbigt och svårhanterbart slut.
Om jag ska vara ärlig ställer jag mig högst osäker till hur jag ska orka bryta sönder. Mitt hjärta är inte krossat, jag tror aldrig ett hjärta är det, men det svider som klor, som nya munsår, och riktigt jävla intensivt. Det är antagligen jäkligt naivt tänkt, men jag hör fortfarande en imbecill del i mig skrika att allting löser sig, det kommer bli vi igen. Självklart kommer det aldrig bli vi igen. Fast vi hade vårt år, och det var det vackraste vi sett. Men jag måste bryta sönder, jag måste bryta sönder, måste må så jävla dåligt, kanske inte melankoli men inte alltför långt därifrån, för att orka må bra igen, för att orka bryta livsmönster och kunna tänka på annat och andra. Jag tror det absolut värsta tillståndet efter att ha blivit dumpad är att ha en likgiltig, och emotionellt hopplös, inställning till livet, och jag är rädd att hamna där. Just därför skall inte det bli fallet, utan jag ska må skit istället. En mycket logisk inställning om ni frågar mig.
Att sova är också ett jävla påfund. Hur ska man, språksjukdom, orka stänga sina ögon när de inte längre skriker efter sömn som de brukade? Har mina ögon blivit likgiltiga? Eller för de Olympiska spelen mina ögon i extas? Nej, faktum är att OS knappt berört mig efter att det tog slut, eller, det berörde mig knappt under min vecka av ovisshet heller. Antagligen är det på det viset att jag börjar må dåligt, riktigt dåligt, att jag känner av min psykiska käftsmäll. Vilket, enligt mitt resonemang i stycket ovan, är ett gott tecken.
Varför någon vill läsa detta vet jag inte, men en elektronisk dagbok är rätt skönt, för det går jävligt mycket fortare att skriva. Hursomhelst, nu ska jag försöka somna i mitt varma rum och allting är kent på väggar med stark doft av urin.
God natt!
Om jag ska vara ärlig ställer jag mig högst osäker till hur jag ska orka bryta sönder. Mitt hjärta är inte krossat, jag tror aldrig ett hjärta är det, men det svider som klor, som nya munsår, och riktigt jävla intensivt. Det är antagligen jäkligt naivt tänkt, men jag hör fortfarande en imbecill del i mig skrika att allting löser sig, det kommer bli vi igen. Självklart kommer det aldrig bli vi igen. Fast vi hade vårt år, och det var det vackraste vi sett. Men jag måste bryta sönder, jag måste bryta sönder, måste må så jävla dåligt, kanske inte melankoli men inte alltför långt därifrån, för att orka må bra igen, för att orka bryta livsmönster och kunna tänka på annat och andra. Jag tror det absolut värsta tillståndet efter att ha blivit dumpad är att ha en likgiltig, och emotionellt hopplös, inställning till livet, och jag är rädd att hamna där. Just därför skall inte det bli fallet, utan jag ska må skit istället. En mycket logisk inställning om ni frågar mig.
Att sova är också ett jävla påfund. Hur ska man, språksjukdom, orka stänga sina ögon när de inte längre skriker efter sömn som de brukade? Har mina ögon blivit likgiltiga? Eller för de Olympiska spelen mina ögon i extas? Nej, faktum är att OS knappt berört mig efter att det tog slut, eller, det berörde mig knappt under min vecka av ovisshet heller. Antagligen är det på det viset att jag börjar må dåligt, riktigt dåligt, att jag känner av min psykiska käftsmäll. Vilket, enligt mitt resonemang i stycket ovan, är ett gott tecken.
Varför någon vill läsa detta vet jag inte, men en elektronisk dagbok är rätt skönt, för det går jävligt mycket fortare att skriva. Hursomhelst, nu ska jag försöka somna i mitt varma rum och allting är kent på väggar med stark doft av urin.
God natt!
Kommentarer
Trackback
