Några dikter
Jag gråter när hon ler
hon har viskat alla sångerna vi hört
mot mitt hjärta
hon andas tyst när hon vänder sin
kappa efter någon annans vind
Han skriver om mig ikväll
om alla tunga begravningar
vi sett utan att minnas
varför vi besökt dem
eller rosorna i våra händer
Hon gråter mina kinder
till stora svarta hav
alldeles för stora för
en spädbarnspojke
att simma i
Han berättar om Marx
om alla mina bröder
hur hymnena var ärrade
från våra slagord
som pornografi
Jag ristar in budord på min hud
min egen lekamen
slås sönder av drömmarna
om sinnlighet
mina rosor färgas svarta
Vid din första anblick är jag
vit
blank
tom
osynlig
anonym anonym anonym
Vid din första anblick är jag anonym som
en midvinterpoet
så lätt och försumbar, likt när ett höstlöv
tränger igenom en svartvit blus fylld
med hål
Jag är svulten, lika krank som den som samlar
på tomhet
lika vass som udden på min sjal
Jag är där, när dina steg möter hans portkod,
precis bredvid
andar jag in din huds skönhet
din huds erfarna lekfullhet
som omfamnas av hans
händer, läppar, kön
Vid din första anblick är jag
blank
tom
osynlig
(anonym)
Vi är de tysta nakna barnen
en virvelvind i en
stenbrottsdjungel
Vi cirkulerar längs gränderna
under den sista kristallnatten
och röken luktar du
Vi är en nagel i våra
egna stämband röster
som skriker lika högt
som fallande höstlöv
Vi är en njutning för
torgens gatubarn
och staden luktar du
Vi är de tysta barnen
som kysser glädjen
farväl en brinnande fred
ett upplopp i en vapenvila
Vi är röda rosor i ett
tårfyllt grått hav
Jag vissnar likt en blomma
i din hand
Kommentarer
Trackback
