Råttpest.
Tunnelbanan ekar under oss
det är jag och Andres Lokko
ensamma i en glasbur
under ett maskineri
han har lämnat London
jag har inte lämnat dig
Vi är råttor, vi är för alltid råttor.
Smogen är genomskinlig
i våra lungor, buren är
tjudrad omkring oss
Andres smeker sitt svarta hjärta
jag försöker elda mitt med en cigarett
smutsen är bara rök omkring oss
Vi är råttor, vi är för alltid råttor.
Andres griper min hand som tjära
tysta stirrar vi upp mot ekrarna
som snurrar ovanför
Vi är den industriella efterfesten
som sot stryker vi svansarna
om oss själva, små svarta spermier
i min hals
Vi vill bara hångla vilt.
det är jag och Andres Lokko
ensamma i en glasbur
under ett maskineri
han har lämnat London
jag har inte lämnat dig
Vi är råttor, vi är för alltid råttor.
Smogen är genomskinlig
i våra lungor, buren är
tjudrad omkring oss
Andres smeker sitt svarta hjärta
jag försöker elda mitt med en cigarett
smutsen är bara rök omkring oss
Vi är råttor, vi är för alltid råttor.
Andres griper min hand som tjära
tysta stirrar vi upp mot ekrarna
som snurrar ovanför
Vi är den industriella efterfesten
som sot stryker vi svansarna
om oss själva, små svarta spermier
i min hals
Vi vill bara hångla vilt.
Kommentarer
Postat av: jocke
status, du lyckades få in lokko i en dikt! bra skit!
Postat av: Ebba
gillar den här, språket.
Trackback
