Som jag hoppas på en förändring.
Jag är det verbala samvetet
som du aldrig omslutit med
dina läppar Du är den enda
som kan tysta revolutionen
Det faller minnen från dina ögon
som tårar ur ett sprucket eldflimmer
skymmer mina små blå vidder
när jag förlorar varje känsla du kysst
Staden bränner från dina fingrar
sakta flyter vi iväg.
Kommentarer
Trackback
