regalskeppet

Har du någonsin känt doften av neon
Jag skrapar väggar med fingrarna för
att känna att du och jag och smutsen
finns i alla rum vi någonsin ockuperat

Och i alla måsten målar du allas krav
vi är här igen och du är full som den
morgon då vi först sågs bland alla
kullerstenar som ledde oss på språng

men vi hittar aldrig tillbaka till den vi aldrig varit

Har du någonsin smällt dörrar för att
spränga sönder hela stan ikväll
du är vilsen och jag är ditt harem
nu slår kyrkans klockor sönder
ditt armageddon som är lika jävla
skoningslöst som vi var som barn

Den sista sparken i en avlägsen vinter
vi kröp ut från ett rymdskepp som försvunnit
ner till underlandet där allting luktar salt
våra ärrade fingrar som lindade runt varann 
 
men vi har släppt varandra för så länge längesen

Sen oktober och du vill ha september
bland benny hill-filmer och aska(r) av
choklad ska vi utmana rymden under
stjärnorna ska vi bilda ett rockband
och vråla punchline efter punchline
ur björnes magasin

Nu är sista striden förlorad
eller om den var vunnen
blir vi någonsin lika exklusiva
som klockorna som bars av far
Jehovas vittnen bedriver frivillig

dörrterror men inga kan terrorisera

vårt kvarter som du och jag

men nu är vi alla små vilsna pacifister

Är det midsommar eller är det någon gång
i november som den sista sönen styr skutan
söder som sina systrars sönderskjutna sjukhem
Bomber faller över dagisgården
Och med bomberna faller
alla jävla tonåringar som
befruktats av slumpen
genom missionären
en berusad vinter
för ingen jävel
kommer igen
vi blir aldrig
vackra
med



åren.