regalskeppet

som ett stenansikte på din vänninas begravning
som ett överarbetat på din chefs kontorsstol
som ett naket litet barn på dina rosa lakan
som ett älskvärt knyte på en bar i köpenhamn
som ett förortsproblem som inte finns hos er
som ett ölfyllt golv barnen tvingas leka med
som ett glädjelöst leende på skolgården
som ett uttryckslöst helvete på nya fötter och nya ben
som ett viljelöst snyftande där inga vuxna var
som ett slocknat hjärta för en slocknad dröm
som dina sista timmar i en tom och kall säng
som en pojke utan förhoppningar på nåt igen
som jag.


Det är ett idogt arbete att driva ungdomen ut ur sin kropp,
när man tvingats vara vuxen under sin barndom.
Det finns inga stjärnor på vår himmel.