Kaos.
Boulevarden klyver hennes nyårslöften
där staden inte längre är staden som
vi drömde om som småpojkar på
nattbussen hem från missionen
Mardrömmen om att hennes fingrar
aldrig kommer släppa taget om
stjärnhimlen, vår stjärnhimmel som
rinner längs med gruset från stadsparken
Där vi föll, alltid föll ner mot ingenting
som vi kunde urskilja med våra vita
oskyldiga händer som hos ett barn
som inte längre förmår att gråta
Vit, alldeles klar och vit som sjalen
bryter hans röst ner hennes leende
likt lukten från hennes cigarettpaket
där han är kaos, krig, kontroll i mig
där staden inte längre är staden som
vi drömde om som småpojkar på
nattbussen hem från missionen
Mardrömmen om att hennes fingrar
aldrig kommer släppa taget om
stjärnhimlen, vår stjärnhimmel som
rinner längs med gruset från stadsparken
Där vi föll, alltid föll ner mot ingenting
som vi kunde urskilja med våra vita
oskyldiga händer som hos ett barn
som inte längre förmår att gråta
Vit, alldeles klar och vit som sjalen
bryter hans röst ner hennes leende
likt lukten från hennes cigarettpaket
där han är kaos, krig, kontroll i mig
Kommentarer
Postat av: Anonym
vackert
Postat av: Anonym
vackert.
Postat av: Sebastian
Tack anonym.
Postat av: Anonym
töntigt. riktigt töntigt. inte bara dikten utan allt, allt allt. Zzzzzzzz
Postat av: Sebastian
Trevligt att du vågar stå för dina åsikter.
Trackback
