Jag är också ett hungrigt barn.
Idioter. Idioter. Idioter. Idioter. Vi har aldrig några svar. Jag märker verkligen hur jag vill överförtydliga saker och be om ursäkt i all oändlighet när jag sagt eller gjort något som kanske egentligen inte alls var särskilt farligt, istället för att låta personen i fråga ge mig uppfattning hur farlig denna händelse var eller inte. Men när det rör en människa jag gillar och uppskattar riktigt mycket är jag rädd att förstöra det hela, och det är väl där mitt förnuft slår slint och jag blir en orolig samt ängslig människa.
Jag vill inte vara rädd - varför måste jag vara rädd? Rädd för mig själv, rädd för mitt liv, för min ack så hopplösa framtid, rädd för att inga stjärnor någonsin kommer skina på min himmel. Varför är jag så rädd för att mina små handlingar alltid ska leda till pest och kolera, horribla händelser, hat och ångest, apati, olust eller domedagen? Jag saknar kurage.
Jag saknar en storm. Finns det några kvar?
Se på mig nu, vad tycker du?
Slutligen vet jag inte om det är dina hungriga barn eller jag som fumlar runt efter känslor och lycka i dina lungor. Försvinn inte.
Jag vill inte vara rädd - varför måste jag vara rädd? Rädd för mig själv, rädd för mitt liv, för min ack så hopplösa framtid, rädd för att inga stjärnor någonsin kommer skina på min himmel. Varför är jag så rädd för att mina små handlingar alltid ska leda till pest och kolera, horribla händelser, hat och ångest, apati, olust eller domedagen? Jag saknar kurage.
Jag saknar en storm. Finns det några kvar?
Se på mig nu, vad tycker du?
Slutligen vet jag inte om det är dina hungriga barn eller jag som fumlar runt efter känslor och lycka i dina lungor. Försvinn inte.
Kommentarer
Postat av: jocke
älskar att du använder min dikt för att utrycka dig haha.
Postat av: Sebastian
Givet.
Trackback
