regalskeppet

Jag stammar tyst
vill inte se dig rasera
I kylan från dina andetag
hörs bara bruset från en
förlorad kväll

Du säger ingenting
dina spöken fäller
gravstenar på mina axlar
likt istider från ditt
fallande hjärta

Som jag önskar varje gata
bar ditt namn
bland städer som är
 för stora för oss två
är du verkligen så vacker inatt 

Dina glaciärer smälter 
över dina egna bröst 
jag har feber i din famn
som dina läppar förstörs
mot min hud

och jag vill aldrig släppa dig nu