regalskeppet

vi är ambassader som spränger
sönder demonstranter 
fastklistrade på fel sida om
deras frontlinjer 

kan vi vänta på signalen 
när den sista gatustenen
träffar fel kloster
likt rött damm av strimmor
ni en gång andats in  

det är disigt längs med
den sista perrongen
där alla städer brunnit klart
det är sprickor i muren men
den står stadigt kvar

vi sprider aska över torgen
vi är slutna fadersgestalter
som sopar igen sångerna
edra tungor bar på 

edra hjärtan skapar terror
likt en blodröd revolt 
och vi snurrar i decennier
vi är inga franska kyssar
vi är ingen rysk passion

vi är inte de som väntar ...

---

Egen kommentar: Verkligen inget att hänga i julgranen. Jag är ganska nöjd med första stycket, och jag hade kunnat utveckla texten mycket bättre, istället för att få stycken att likna något som jag finner ganska lustigt. Men skitsamma, jag ville bara skriva av mig här om natten. Betyg 2/5.