Ibland är du bra patetisk, Sebastian

jag har tusen flugor på väggarna i mitt hem
de faller ner mot huvudet och bränns
när de påminner om saknaden som känns
likt de hundratusen nålarna

vad är frihet? vad är tystnad? vad är sorg? 

det finns inget regn jag hellre dansar i
än de som smeker våra kinder genom natten
som i eufori
det finns inga telefonlinjer jag hellre ockuperar
än de som går från mitt tragiska brustna hem
in i dig

det är inte jag. det är inte jag. det är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0