Du gör mig.

Min kamera tar bara suddiga bilder. Ett diffust objektiv.
Jag hatar den jag var, och resterna som blev kvar.
Jag hatar den jag blivit, allt jag gjort eller sagt.
Våra händer var aldrig menade att hålla ihop.
Men jag skakade i tron att drömmar kunde besannas.
Hon ska resa någonstans långt bort där inte jag finns.

Men hon höll mig precis hur hårt som helst.
Du gör mig
fel.

(Men som jag älskade edra lögner)


Kommentarer
Postat av: amanda

känner igen mig.

2009-03-01 @ 16:58:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0