regalskeppet

jag känner att vintern
har överlevt mig
mina skakande händer
som smekt porträtten på dig
men våren faller sönder 
den skär sig i konturerna
av min skugga som
älskar dig likt frosten älskar natten
du smeker rädslan ur mitt hår
när du berättar hur du känner
och stearinet brinner likt ett ljus
jag har längtat som besatt
på att du ska återvända
från en stad någonstans
jag har lyssnat efter stegen
med kinden mot marken
och jag är ledsamhetens
vackraste vinge
för du blir aldrig svart